Samtidigt som de första vitsipporna började slå ut i backen började mina biverkningar dämpas. I dag har jag mindre av alla biverkningar och börjar återvända till livet. Jag ser fram emot en underbar dag.
Trots blåst så längtar jag ut och ska nog försöka tillbringa åtskilliga timmar ute idag. Det enda som ”ska” göras är att sätta ett minikörsbärsträd i marken och det ska bli riktigt roligt. Arbetet för min del blir att se ut en plats och därefter sätter jag mig och tittar på när maken gräver, planterar, vattnar och gör viltskydd. Jag ska försöka att inte lägga mig i, men att överlåta plantering helt och fullt till maken och dessutom inte ha några åsikter är väl inte riktigt min grej. Kan övning ge färdighet???
Härligt att höra att du känner bättring. Tror inte ett ögonblick att du kommer vara tyst när maken planterar… tror inte han vill det heller
. Sköt om dig och var som du är… Kram