Feed on
Posts
Comments

Oj, vad roligt att jag kommer in i bloggen igen efter att ha varit utstängd sedan i lördags. Det är konstigt vilken vana det blivit att gå in och lägga ett inlägg och vilken frustration när jag inte kommer in. Men nu ska det ha löst sig – för tillfället i alla fall.  

Gårdagen var i vilket fall som helst inget att skriva om. Klart en sjuk dag med frustration, illamående, värk och allmänt dålig hälsa. Men idag tror jag att vändningen börjar närma sig och jag ska nog snart vara ute på andra sidan för den här gången. Några saker har varit lättare på grund av att jag inte är nyopererad vid denna behandlingen och framför allt har jag ju lite erfarenhet nu så det blir inte så många överraskningar. Men kroppen har inte återhämtat sig riktigt lika bra som tidigare så vissa komplikationer har tillstött och vissa blir tydligen värre efterhand. Inget kul med andra ord men nu ska det snart bli bättre.

Ett exempel på hur insnöad man blir när man håller på med cancerbehandlingar är att jag trodde mig ha hittat en ny knöl för några dagar sedan. Under cellgiftsbehandlingen är det inte någon större risk att knölar i storleksordningen 1 cm bara dyker upp men vid mitt ena operationsärr var där helt plötsligt en knöl. Nu är ju ihopsyningen av såret kanske inte gjord enligt konstens alla regler så att en liten ihopsnörd knöl dyker upp är inte konstigt men i min lilla hjärna såg jag bara nya operationer, fler gifter och ond bråd död. Jag kanske ska tillägga att biverkningar på några av mina mediciner är depression och nedstämdhet. Dessutom gör cytohjärnan att jag kanske överdriver en aning (underdrift skulle nog maken säga). Idag är knölen i alla fall bara en halv cm och dessutom mjuk, så någon cancer var det i alla fall inte just där.

Jag har ännu inte läst något om att allmän frustration, ilska och irritation på  sig själv skulle vara några vanliga biverkningar men de kanske skulle läggas till på min lista i alla fall. I går var jag skitsur på just mig själv hela dagen. Det är så svårt att skälla på sig själv så make och katter råkade rätt illa ut men flydde ut i naturen för att klara sig från pysandet så gott det nu gick. Hela dagen var jag irriterad på allt jag inte klarade av, ilsk för att magen inte funkade, ilsk för att jag var trött, jättearg för att ingen mat smakade, att jag mådde illa, irriterad för att jag inte kunde gå promenader utan att vingla, jag var i stort sätt irriterad och arg hela dagen. Dessutom blev jag skitförbannad på mig själv för att jag inte kunde kontrollera min ilska och irritation – detta måste vara cytohjärnan, kom inte och säg något annat. Om det inte är sjukdomen så skulle det ju innebära att jag själv skulle stå till svars för alla dessa dumheter????

Idag är allt mycket lugnare och jag inser att det kanske är sunt att inte acceptera att man helt plötsligt blir så sjuk. Normalt (före cancern) när jag blev sjuk så brukade medicin och sömn funka som botemedel och efter några dagar var jag frisk igen. Nu när man är ganska pigg och frisk så får jag en ny dos av cellgifter och blir skitsjuk, det är inte lika lätt alla dagar att förstå varför det måste vara så även om jag i det stora hela är med på noterna. Så idag är jag tillbaka i läget att äta, vila och bli bättre i den takt skitkroppen orkar.

Nej, nu är det dags att rycka upp mig och se till att få i mig näring och därefter är det nog dags för lite livgivande sömn.

One Response to “Åter i cybervärlden”

  1. e-Carina skriver:

    Hoppas du får några goa dagar nu när det ska bli så jättefint väder… Det har varit lite struligt med din blogg då och då sista dagarna – men nu känns det bra igen när jag kan få höra hur du har det. Solkram på dig!

Leave a Reply

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu