Om någon undrar var körsbärsträdet har tagit vägen så är det innanför det som den gode maken kallar rådjurskyddet. Om jag varit något piggare skulle skyddet nog blivit något mindre. 
Nu har han smitit. Jag lyckades utverka lite penséshopping hos vår lokale odlare sedan gick det åt skogen. Ja bokstavligt talat så krälar både lillegubben och grannarna omkring och plockar skräp i en dunge nästgårds. I dagens upplysta tider skulle ingen drömma om att slänga skräp rakt ut i naturen men förr var det tydligen ett naturligt sätt att göra sig av med sin skit. Efter vad jag förstår så hittar de lite av varje både flaskor, kaffepannor, linoleummattor, frigolit, bakformar och järnskrot i mängd. Så synd att jag inte kan vara med och röja. 
Istället för skräpröjning har mina krukor gått från
till 
och jag är nöjd.
Vad bra att det blev fint, och att du kunde njuta av att inte ta tag i planterandet själv utan låta maken ta tag i det själv. Det där med flygande skräp alltså…. en sån dag det varit. Förresten, jag såg också vitsipporna igår. Tänk vad härligt att det blivit vår och vi får se naturen vakna igen.. Kram på dig
Underbart att höra att du mår lite bättre – nu vänder det vännen! Det var ett bra rådjursskydd du fått – ni måste ha välväxta rådjur hos er med stora mular som inte kommer åt stammen.. Men det är hur som helst väldigt fint och du har en redig gubbe – honom ska du berömma! Sköt om dig vi hörs i morgon igen. Kram <3
Om det nu kan finnas något positivt med att må pyton, så får man väl lägga dagens ”städning” i storm som en sådan aktivitet. Härligt med eget körsbärsträd, bättre med ett rejält skydd, rådjur är oerhört smarta på att få i sig det de vill ha. Njut av våren, imorgon ska det bli en fin dag, förhoppningsvis kan du utnyttja den helt och fullt // kram