Idag kommer det bli en jättefin dag. Vinden har mojnat, solen skiner från en klarblå himmel och sakta värms jord och luft upp. Ännu en dag att försöka vara ute så mycket som möjligt för att återhämta krafter.
I mitt liv före cancern var jag nog en liten iller som alltid hade nya projekt på gång. Så fort jag påbörjat något så var nästa grej redan planerad. Jag älskade att ha många bollar i luften och att få saker gjorda och det snabbt. Nu har jag fullt upp med att ta en sak i sänder och planerar inte i förväg för jag vet inte vad jag kommer att klara just denna dag. Kalendern som normalt var full är nu i det närmaste tom och det är en ny värld. Innerst inne så tror jag nog att detta är nyttigt för mig även om det ofta är jättefrustrerande.
Jag är fortfarande seg i hjärnan men det börjar bli bättre. Nu kan jag komma ihåg att jag satt på diskmaskinen och inte bli överaskad när jag ser att lamporna lysa. Men jag undrar hur lång tid det tar till jag är åter i normal hjärnaktivitet?
Tack och lov så ska jag ju inte ut och köra bil, ta svåra beslut eller göra något annat krävande så jag kan i min lugna snigelfart pilla mig genom dagen och bara njuta av att krafterna återkommer.