Lillagummans bröstcancerblogg

Idag vaknade jag så in i norden trött och med fullständigt inaktiva slemhinnor. Gomseglet har skavsår, halsen har skavsår och tungan är en död klump. Vem vill äta frukost när man känner så?  Jag tror jag ska göra som chefen säger, skiter i frukosten och går rätt på lunchen.

Förutom dessa små skavanker så har jag äntligen blivit vis. Efter alla år utan så trodde jag det var kört men nu har den kommit – visdomstanden. Tänk så fantastiskt, trots att den sitter krokad runt tandbenet så har den lyckats lura sig fram genom tandköttet och strålar i all sin gulhet längst inne i käften. Den värker och skaver men jag har fått det ultimata beviset på att jag är klok som en uggla, jag har en visdomstand. Äntligen.

Segheten i hjärnan borde släppa nu (tycker jag) men den hänger kvar som en dimma som är svår att komma igenom. Igår läste jag lite bok för första gången sedan behandlingen. Det gick långsamt och jag orkade inte länge men jag känner att det snart kommer att bli lättare. Normalt brukar jag klämma en deckare om dagen när jag känner för att läsa och jag har därför fyra på lager för kommande klara dagar. De kommer att räcka länge med den takt jag har på läsandet just nu.

Maken bytte däck på min bil igår så jag kanske skulle ta en tur till byn idag för att se hur det går att köra bil. I morgon är det dax för provtagning och det vore ju synd att upptäcka att bilkörning inte är aktuellt när man har bråttom dit. Just nu finns det inga mediciner som hindrar att jag kör bil men jag vill gärna ha stenkoll på läget och där är jag inte riktigt ännu. Men övning ger färdighet så jag får väl övningsköra på grusplanen under dagen.