Lillagummans bröstcancerblogg

Var gör man av 35 cm slang som kommer ut bröstkorgen? Några tips?

Idag vaknade jag med lite mer energi och insåg att det var dags för omläggning av såret. Slangen hade smitit och några plastkranar stack ut mellan kompresserna så det var nödvändigt. Det kliar dessutom så en liten tvagning som tar bort lite tejprester stod även det på agendan. Nu är det inte bara att skutta i duschen och skrubba på utan det är ett företag bara att försöka bli ganska ren.  Men skam den som ger sig efter en stund i duschen hade nog hela kroppen lyckats få sig en liten dusch och alla slangar hänger nu i såret för att fästas upp på något käckt vis som inte skaver, inte kliar och helst inte gör mer skada än nytta.

Försökte med att hänga slangen bakom örat – fungerade dåligt men såg rätt kul ut. Nej, det blir väl att göra paket igen. Denna gången ska jag försöka få ett lite smidigare paket med kompress under och bara tejp över.

Bara det att jag orkar tänka alla dessa tankar gör att jag inser att viss del av energin är tillbaka i dag. Det var kanske precis vad jag behövde med ett dygns sömn. Har nog aldrig i mitt liv sovit så mycket. Vaknade var tredje timme och åt eller drack och sov glatt vidare hela natten och hela dagen. Efter 24 timmars skalman så borde jag vara jättepigg men nej det är nog mer som om jag vore en björn som nyss gått ur ide. Jag får ta små steg för att sakta men säkert vakna till liv igen. Men det är en fin dag så om jag bara kommer ut och får lite frisk luft så kommer nog energin tillbaka.

Jag kom på lösningen. Nu har jag samlat slangar och dosor m.m. i en  liten tejppaket och satt fast den mellan brösten. Det blev ju jättebra – ett outnyttjat utrymme som nu används till slangförvaring.  Kanske inte passar med linne just idag men i övrigt verkar det funka rätt bra. Nej, nu är det dags för frukost och så småningom ut i naturen en stund.

Ha en bra dag.

Jag har slutat vara kinkig med hur stygnen ser ut – de senaste är korsstygn i bredaste modell och med lite fina kaststygn i slutet. Jag uppskattar numera att kirurgen gör ett bra underarbete och tar det mer med ro att det yttre ser lite primitivt ut. Att ha en port som sitter på rätt ställe och fungerar är ju faktiskt det viktigaste. 

Håret har växt och är några millimeter långt nu men har börjat ramla av lite försiktigt igen. I slutet av veckan lär rubbet ramla av och sedan är jag helt kal på huvudet igen. Ögongrynen är även de på väg bort men jag hoppas få behålla några ögonfransar.Det är annars rätt kul att få gosa in sig mot maken med skäggstubb på hela huvudet – nu får han känna hur mysigt det är med stubb.