Lillagummans bröstcancerblogg

Nu är det helg. Maken sover fortfarande och det är tyst i huset och hela världen utanför andas lugn. Att sitta på försukvisten och se rådjuren vakna upp och börja beta på grannens åker är en förmån. Snart vaknar alla andra och aktiviteten drar igång med maskiner och stoj men ännu är det lugnt och tyst. Jag har upptäckt att jag älskar mina lugna morgontimmar. Vart är jag på väg?

Kroppen och jag är ovänner idag. Den strejkar längre än vad den ska och nu är jag putt på den. Att må dåligt och sova i en vecka var vi överens om men inte längre tid. Nu ska vi (hela jag) må bättre och det med basta. Jag vet att det inte ska bli lättare att ta sig igenom behandlingarna, men det ska bli sämre - långsamt.  Just nu vill jag sova mindre, bli bra i magen, få tillbaka smaklökarna, ha ont på färre ställen, orka gå i trädgården och i det stora hela må bättre.  Nu håller kroppen inte riktigt med, den vill vila sig i form minst 20 av dygnets 24 timmar. Nu har jag tänkt lura den en aning genom att powernappa, ge den vitamininjektioner (frukt) och frisk luft. Vi får se om det går att lura den till att hänga med lite fler timmar i vaket tillstånd än vad den klarat av den sista veckan. Skam den som ger sig.

Att laga mat är inte min starkaste sida just nu men jag måste säga att tjälknöl funkar väldigt bra att laga. Den lagar ju sig själv. Efter att jag satt in den i ugnen sov jag i tre timmar och därefter var det lagom att stoppa i termometern, sedan kunde jag lugnt vila ett par timmar och därefter göra spad och sedan vila för att vid 62 grader putta klumpen i spadet och ut i kylskåpet. Nu är den klar och förhoppningsvis så smakar den smaskens i eftermiddag i tunna, tunna skivor.

Vad jag förstår så borde vi ta en tripp upp till höga kusten där vädret kommer att bli fantastiskt i helgen men för oss som inte kommer iväg på några långfärder får det kanske bli några småutflykter om det ska regna hela helgen. På grund av infektionsrisken så ska jag ju hålla mig borta från stora folksamlingar men jag har räknat ut att några små utflykter borde inte göra så stor skada. Så fort maken vaknar ska jag snällt fråga om det inte skulle vara kul men en liten, liten utflykt till ?????  Jag får nog fundera lite mer så att förslaget framstår som nödvändigt och inte bara som ett stort barns önskan att se något annat än hemmets fyra väggar. Kanske kan det finnas några maskiner som maken behöver som finns i norra Bohuslän eller i Värmland eller kanske rent av i Göteborg.

Bra idé – måste ut på nätet och leta objekt.