I dag är det äntligen dags att ta stygnen och framför allt bli av med slangar med kranar m.m. För en och en halv vecka sedan tyckte jag det var en evighet som skiten skulle sitta på bröstet men nu har tiden gått och den ska bort. Nu kanske jag inte ska ta ut någon glädje i förskott för med min otur så strular det säkert när den ska tas ur. Den här porten har ju inte varit så tursam om man säger så.
När jag nu ändå ska in till byn så ska jag nog passa på att shoppa lite. Jag ska ju inte träffa för många människor just de här känsliga dagarna men om jag håller mig på avstånd och inte tafsar på någon så kan jag nog shoppa lite mat i alla fall. Sedan få jag väl åka hem och snällt sätta mig i karantänen igen. Det blir roligare om jag har lite gott att äta.
I går hämtade vi hem ett litet japanskt körsbärsträd som nu blommar så fint utanför köksfönstret. Det hade levt sitt liv undanskymt bakom vårt gamla vedförråd och det höll dessutom på att dö under snölagren i vintras. Nu har det fått komma ner i vår perennrabatt och vi får hoppas att det kommer att trivas bättre där. Bakom vedförrådet stod även en liten magnolia som även den har fått en ny plats i solen.
När vi fikade hos våra gamla grannar så berättade jag om allt som ”vi”hade planterat under helgen och maken såg rätt trött ut när han frågade vem ”vi” var. Jag fick krypa till korset och berätta att det nog var han som planterat och jag mest varit påhejare. Vi konstaterade dock att arbetet går lättare när man har påhejare så jag kommer att få fortsätta med denna uppgift. Dessutom är jag fantastiskt bra på att uppmuntra när maken har det tungt och jobbigt som när han fick bära några små krukor som jag ville ha med mig från gamla växthusen. Då talar vi om krukor i storleksordningen 60 liter och i tjock fint porslin, men en del var det inga växter i så de var nog inte så tunga. Ja, han är nog glad att det är vardag igen så han får åka till jobbet och vila upp sig.
Nej, nu är det dax att kasta sig iväg. Var snälla och håll tummarna att allt går som det ska och jag blir av med både slangar och stygn.
Håller alla tummar jag kan… Kram
Jag brukar, enligt min gubbe, vara mycket bra på att tjata igenom att saker ska genomföras. Han hävdar att jag inbillar mig att de inte tar någon tid alls att göra….men när det blir dax att genomföra projektet är det jag som hejjar på och han som ska göra’t. Jag kan faktiskt inte säga att han ljuger. Han är ju så bra på att fixa…men det var inte helt sant. Han är bättre än jag, men det säger inget om hur bra han är. Hur som haver – bra att din lillgubbe tar över så att du kan få lugn i sinnet och njuta redan denna sommaren.
Ni är då för goa – myste så gott när jag läste Lillegubbens inlägg… De där karlarna – de är då alltid så himla känsliga för detaljer.. skojar bara Lillegubben!
Har nu hållit tummarna så länge att jag inte hunnit arbeta – men nu hoppas jag att besöket gick bra för nu får jag nog försöka arbeta lite. Sköt om dig.
Ja, hur det nu är……så planterat har det blivit och jag tycker vi enas om ”vi”. Vilket jättearbete ni hunnit med, kan bara inte fatta, verkar som det gått ändå snabbare med allting nu när du är sjuk……Kanske för att du inte splittrar dig med att tänka och jobba med en massa andra saker, som exempelvis besvärliga jobbtransaktioner (personalen..). Hoppas allt gick bra på sjukhuset och att den hemska slangen är borta.
Kram
Hej Lillagumman!
Njjjaaaeee, nu kan jag inte längre hålla mig. Det var så att du berättade för våra gamla grannar vad du hade planterat. Min trötthet var nog snarare över att, och det är jag ganska säker på, det väl ändå var vi som planterade.