Lillagummans bröstcancerblogg

Idag har det varit en något mindre bra dag och det på sista infektionskänsliga dagen.

I går kändes det som om livet hade återvänt. Jag satt under mitt parasoll och läste bok och njöt av det fina vädret. Åt frukt och sallad hela dagen och kände mig så nyttig och så bra. Tänkte att detta nya goda livet skulle vara en hel vecka men ack vad jag bedrog mig.

I morse vaknade jag klockan 3:00 med sprängande tandvärk, huvudvärk och i riktigt risig kondition. Efter en timmes ojande i sängen gick jag upp och pillade i mig tabletter och led en stund till tabletten börjat göra nytta.  Någon gång runt 6-snåret hade värken gett med sig och jag kunde gå och lägga mig och sova igen.

Det är skittråkigt när man tror att det är över för den här gången och helt plötsligt vaknar man med massor av småinfektioner på gång i kroppen. Bara ett litet, litet sår kan helt plötsligt göra att en hel finger svullnar och ser infekterad ut. Nu har sömn och tabletter gjort sitt och jag har inte fått hög feber vilket gör att det nog är på tillbakagång och det inte blev någon större infektion den här gången. Men visst blir jag lite orolig när skiten helt plötsligt slår ut hela kroppen när man tror att man håller på att bygga upp ny energi. Rädslan kommer för att jag inte ska hinna bygga upp mina vita blodkroppar och att jag inte kan få behandling nästa vecka på grund av det. Bara tanken på att behandlingarna ska dra ut längre än nödvändigt i tid gör att jag får rysningar. Vem vill vara sjuk längre än nödvändigt? Inte jag i alla fall.

När jag nu äntligen har vaknat till liv efter dagens vedermödor så fick jag nästa besked jag inte ville ha. Växthuset kommer först vecka 29 och inte inom nästa pigga period som jag hoppades. Om det hade funnits i lager hade leverans kunnat ske redan om två veckor men med min vanliga otur så var det slut och först i mitten av sommaren kan det levereras. Ja, ja det var väl kanske inte så farligt men jag hade sett fram emot lite odling även i år. Nu får jag inga grönsaker i år utan först nästa år, så lite sur är jag. Det får kanske bli ett par provisoriska odlingsskåp ändå så jag får lite tomater och gurka. Får se vad den lille gubben kan få ihop.

Nej tacka vet jag min lilla söta katt som just avbröt mig i skrivandet genom att komma in genom luckan skrikandes att han hade en såååå fin mus med sig. Han piggar i alla fall upp tillvaron när jag är tvungen att rusa fram genom huset för att slänga ut katt och mus. Om jag inte hinner i tid så intar han sin måltid på äkta mattan i matsalen där han har lärt sig att man äter fiiiin mat. Ja, vi andra äter på bordet i matsalen men han är ännu inte så kinkig att han prompt måste upp på matsalsbordet. Det går lika bra på mattan eller på stolarnas benvita klädsel. Visst är de små liven underbara.

Nej, nu ska jag försöka gå en sväng till brevlådan och hämta tidning och post. Ska försöka få med mig en nymatad katt som säkert behöver röra på sig efter det skrovmålet.