Lillagummans bröstcancerblogg

I går upptäckte jag vad som hänt under min dåliga period. Huset hade börjat gro igen och ingen har gjort något åt det.

Grannarna hade meddelat att de skulle komma och plocka brännässlor och jag hade glatt erbjudit mig att bjuda på fika. Det blev lite panik i lägret när jag vaknade först klockan tio vilket inte har hänt sedan jag blev sjuk. Kaka skulle bakas och huset skulle göras presentabelt. Med full fart gjordes fruktpaj och jag sprang ett varv med dammsugaren på nedervåningen och det blev snabbt lite snyggare runt omkring mig. Tänk vad fort det kan gå att få allt ganska bra och så svårt det ibland kan vara att komma igång med just städning – som är bland det värsta jag vet. När jag ändå var i farten körde jag ett par tvättmaskiner och en diskmaskin och när grannarna kom så var det kanske inte tipp-topp men helt klart ok. Jag tror att jag behöver få små besök lite då och då så att huset inte gror ihop.

När de gamla grannarna väl kom så hade vi det jättetrevligt även om jag inte deltog i plockningen så var jag där med glada tillrop och hjälp med var de finaste beståndet av nässlor finns. Nu är det inget problem att hitta just denna växt då den har fått breda ut sig på några hundra kvm bakom ladugården. Det är en enda stor äng med kirskål och brännässlor, men jisses vad det är grönt och fint.

Efter att grannarna hade plockat tre stora påsar med nässlor så satte vi oss och fikade och blev sittande riktigt länge och pratade. Vi saknar varandra de gamla grannarna och jag, så det är alltid lika trevligt att träffas. De blev lite uppdaterade när det gällde de nya planteringarna och jag blev uppdaterad med skvaller från gamla husområdet. Allt detta snackande passade ypperligt för en som suttit i karantän och bara längtar efter sällskap.

Ett par timmar efter de gamla grannarnas besök dök en av de nya grannarna upp och hälsade på. Eftersom hon hört att jag var i bästafasen kom hon med en liten blomma för att pigga upp. Tänk vilken dag – jag tjötade i stort sätt hela dagen utan uppehåll och var så pigg och glad när käre maken kom hem att han till och med fick läsa tidningen i fred utan att jag tjötade hål i huvudet på honom.

Tänk vilken skillnad det kan vara – ena dagen ligger jag med huvudet under kudden och kvider av värk och dagen efter studsar jag som en boll upp och ner och har energi som ett helt fotbollslag. Det skulle i och för sig vara roligt med några dagar till med energi men det är så med den här sjukdomen att man vet inte från dag till dag hur morgondagen ska bli. Så nu håller jag på att lära mig att njuta av den goda dagen när den är här för jag vet ju inte hur jag mår dagen efter. 

När jag blev sjuk så fick jag tipset att inte ta det där med städning så allvarligt utan passa på när man orkar. Det innebär inte att jag tänker städa alla bra dagar med energi - nej städning ska göras när det börjar bli sandigt i hallen, dammigt i hörnen så att det syns när man gjort det. Då kan man njuta av resultatet för då ser det sååå bra ut.  Det där med att dammsuga varje helg bara för att det ska göras är överreklamerat – tänkt att jag skulle bli så gammal för att förstå det, men man lär sig hela livet. Så idag springer jag över övervåningen med dammsugaren och sedan njuter jag av att ha ett rent hem i en vecka och blundar nästa vecka så att det blir värt besväret nästa gång.