Nu kommer ångesten så sakta smygande. Jag blir lite oroligare har svårt att sitta still och det nästan kryper i kroppen så fort jag tänker tanken på att bli sjuk igen. Ja, jag vet att jag är halva vägen mot mål när den här behandlingen är klar men hela kroppen skriker att den inte vill vara med en gång till.
Det finns ett illamående som jag ännu inte har fått och det är det som kan komma när kroppen minns behandlingarna och allt vänder sig endast på grund av minnet. Det kan drabba friskförklarade patienter flera år efter avslutad behandling när de känner någon doft, hör något ljud eller måste besöka sjukhus av någon annan ofarlig anledning. Det lät som fjanteri för mig när jag läste det men börjar kanske förstå lite vad de menar. Bara tanken på att bli sjuk nästa vecka får mig att vilja smita iväg och sticka huvudet i sanden och glömma att jag har cancer.
Tack och lov så har jag haft en underbar helg och njutit i fulla drag av att umgås och vara ganska pigg. Men jag känner att det inte finns så stora reservkrafter längre. Jag blir trött av nästan ingenting och undrar hur det ska gå i slutet av sommaren när jag är i slutet av behandlingen. Då lär det väl inte finnas några krafter kvar och jag undrar hur lång tid det då tar för att nå den energinivå jag är på nu.
Jag vet att jag inte ska gräva ner mig, så nu när jag har beklagat mig lite så gäller det att försöka njuta av kvällen och morgondagen och inte förstöra de sista dagarna med tankar på kommande behandling.
Du är en fajter, men visst jag förstår att det är jobbigt.
Men du ska veta att vi är många som tänker o stöttar dig alldeles otroligt. Kämpa på så gott du kan…….
Många kramisar….
Man kan nog inte förbereda sig för något som är så jobbigt. Det en da man kan göra är kämpa och veta att det finns någon som bryr sig och veta att du inte är ensam. Kram bästa!