Vaknade strax efter klockan fem med den där känslan av oro i magen som kommer som ett brev på posten när det är dax. Det är inte så att jag alltid går runt och tänker på min cancer varje sekund men just de här dagarna blir det så tydligt att jag faktiskt är sjuk. Kroppen som nästan har återhämtat sig ska inte få komma längre denna gången och det innebär att för varje gång jag får cellgifter så hinner den återhämta sig mindre och mindre. Jag undrar hur man mår de sista månaderna.
Det konstiga är att jag kommer inte riktigt ihåg hur snabbt biverkningarna sätter in. Är jag bara trött i eftermiddag eller har illamåendet börjat redan då. Efter två gånger borde jag ha koll på läget men det är vissa saker som faller bort. En del av biverkningarna förtränger jag mellan gångerna och blir lika överaskad varje gång de kommer.
Det jag kommer ihåg räcker och blir över, för i morgon är jag i alla fall illamående, trött men kan inte sova, börjar få svårt att äta, har ett ständigt sug i magen, smaken börjar försvinna och magen lägger ner. Har jag tur så börjar huvud, mag, tand och övrig värk först på fredag. Varför gör det så ont att bli frisk?
Men om en vecka så släpper illamåendet och om två veckor har jag återfått mina smaklökar och är på bättringsvägen och då är jag halvvägs mot målen. Det kommer säkert att kännas bra redan i eftermiddag när jag vet att jag har fått hälften av mina cellgiftsbehandlingar.
Den värsta tiden är faktiskt inte när jag väl är på sjukhuset och ska få cellgifterna utan det är väntan i går och idag när kroppen fortfarande tror att det ska finnas ett alternativ. Hjärnan har ju klart för sig att det är något som ska göras efter plan för att jag ska bli frisk men av någon konstig anledning så är inte riktigt resten av kroppen med på tåget. Hela kroppen skriker ”vill inte” och det stoppar först när jag är i sängen och ska kopplas upp i alla apparater. När jag väl sitter fast med droppet så är det kört och då lugnar allt ner sig och oron stoppar och det är bara att följa med på tåget. När lugnet inträder så kommer tröttheten och då är allt på något konstigt sätt mer ok. – det är ingen idé för kroppen att strida mer. Låter det knäppt – Yes.
Idag ska jag åka in och bunkra sådant som jag kommer att behöva den första veckan då jag är så illamående att jag inte kan åka bil. Det är trots allt bättre att handla själv än att försöka förklara för maken vad jag vill ha. Nu har jag lärt mig vilka saker som kroppen behåller och vilka den inte vill ha kvar i magen de första dagarna. Paj går bra men bara vissa, soppa är jag så trött på så jag mår dåligt bara jag ser vissa förpackningar, bröd går bra de första dagarna, frukt med hög vattenhalt och gurka går bra hela tiden. Så nu ska jag bunkra pajer, proviva, meloner och gurka så att jag klarar mig några dagar. Dessutom ska jag köpa ”emser” som är nödvändigt för att klara av halsen när slemhinnorna lägger av. Det är inte den typ av shopping jag drömmer om men det är en shopping som är nödvändig för att klara sig de närmaste dagarna för har jag glömt något så går det inte att bara pipa iväg och köpa det utan då är det att vänta till maken har tid och lust att leverera. Nu är han jättebra på att köpa de saker som jag beställer men ibland kan suget efter en sak ha ersatts av sug efter något annat när han kommer hem med förstasugetvaran. Då är det inte lätt att vara maken som kommer med lösningen när den käcka hustrun säger usch till det hon två timmar senare var tvungen att ha just nu.
Suget kommer av cortisonet och det är konstant de första fyra-fem dagarna och samtidigt så är illamåendet konstant så när jag stoppar i mig det jag är sugen på så smakar det fel och jag mår illa. Visst låter det kul – i normala fall så gör ju choklad gott när man känner för choklad. Nu kommer jag inte att tåla choklad fast jag kommer att vara enormt sugen efter just en sorts choklad (vilken vet jag ännu inte).
SÅ! Då var jag klar med förberedelsearbetet. Nu har jag tänkt på allt som kommer att hända så jag ska vara förberedd och det innebär att jag borde kunna gå tillbaka till sängen och lugnt kunna sova vidare en timme eller två till. Det är bra att ha sovit ut före cortisonet kommer i kroppen för det blir ingen ordning med sömnen därefter. Det kommer däremot att bli fler inlägg den närmaste tiden för jag är ju vaken de konstigaste tiderna på dygnet och vad annat kan jag göra då än att blogga.
Tänker på dig idag hela tiden……