Som alltid har allt lugnat ner sig dag två och det är bara att gå in i den ny-gamla cytovärlden igen. Vaknade vid 3-tiden med illamående och huvudvärk men det gick ner till hanterlig nivå efter de första tabletterna. Så nu är det in i dimman och sova när man kan som gäller. I går höll jag ihop ända till klockan sex på eftermiddagen men då jag var tvungen att gå och vila. Tänk att när jag nu hade lyckats få komma in i en normal dagsrytm så är det bara att ställa om sig till ”Skalman” igen. Nu är det mat och sovklocka som gäller även om jag även har ett tillägg med tablettväckning.
Det som är bäst med de tre till fyra första dagarna är att cortisonet ger lite extra energi som försvinner dagarna därefter. Det är positivt för jag orkar göra lite mer saker men negativt för det håller mig vaken vid så konstiga tidpunkter. Det är inte så många saker man längtar efter att göra vid tre-tiden på natten annat än att sova. Men konstigt nog så har jag nu efter några gångers övning insett att jag får utnyttja den tid jag har, så när jag piggnat till lite kan jag sitta och surfa lite. Jag har alltid några cancersjuka systrar som ligger i samma cellgiftsläge som jag och dem kan jag diskutera med på forumet. Ja, bara när jag orkar tänka cancer annars kan jag alltid rita trädgård – det var mitt största nattnöje förra behandlingen. Det är säkrare att hålla på med trädgårdsplanering – det ger inte så tunga tankar och just på natten har jag lärt mig att det är viktigt att försöka hålla dessa så långt borta som möjligt.
När jag inte ritar trädgård så renoverar jag bakstugan i tanken. Bakstugan är ett litet hus på tomten som det är troligt att vi måste riva, men i min nattvärld så blir den ett jättefint hus med renoverad bakugnsdel, gäststugedel och uterumsdel. Givetvis fullständigt orimligt på den lilla ytan som finns men det stoppar inte mig på natten.
I natt har jag även sökt efter ny spis. I förra veckan så trodde jag att vår lagt ner men det visade sig att det bara var en barnsäker och hustrusäker låsning som jag lyckats pilla in. När man tänker på att det var ett tvåhandsgrepp så förstår jag inte hur jag lyckades. Det tog mig fyra timmar att hitta manualen och tre sekunder att låsa upp genom att trycka låsknappen samtidigt som jag tog ugnsvredet från off till on?????? Kan det ha varit en man som konstruerat det – hade räckt med en låsknapp med både tryck och föra åt sidan tycker jag. Nu har jag i alla fall lärt mig hur jag tar bort dubbellåsningen så den lär jag väl aldrig hamna i igen.
Jag insåg att spisen faktiskt har några år på nacken så en liten inventering av vad som finns till försäljning på nätet kunde ju inte vara fel. När jag förkastat alla vanliga spisar så landade jag på ”AGA” och insåg att jag nog får hålla liv i vår gamla några år till och att jag nog får ta på mig förnuftsmössan när jag ska köpa nästa spis. Det är så tråkigt att vara förnuftig så jag gick glatt vidare till andra otroliga vitvaror och köksinredningar som man bara kan drömma om.
Nu har solen kommit över trädtopparna och maken ska vakna vilken sekund som helst så det är dags för lite kvalitetmorgontid. Men till datorn återkommer jag säkert när mat- eller tablettklockan ringer nästa gång.