Lillagummans bröstcancerblogg

Fantastiskt väder och jag har orkat klippa ner 2 växters fjolårsved. Om jag gör det varje dag så tar det bara ett par veckor och sedan kan allt nytt komma. Det är en fördel med att vara sjuk och det är att man kan ta det lugnt med gott samvete. Normalt hade jag haft full parra genom trädgården och inte hunnit njuta.

Katterna fäller vinterpälsen och även den kan man dra av i stora tufsar. Jag växlar om och drar kattpäls ibland och hår från huvudet ibland. Det är tur att katterna inte blir skalliga - jag tror inte de skulle bli så snygga utan päls. Själv kommer jag givetvis till min fulla rätt utan hår, mina rena fina runda drag kommer äntligen till sin rätt.

Morgonen har bjudit på lite äventyr på landsvägen. Jag orkade inte hämta posten igår så i morse gick jag en morgonpromenad för att hämta den. En bit ner på grusvägen hör jag ett pling och inser att jag har tappat något litet – det visade sig att det var ett örhänge – med briljant!!!!

Nu är det så att samtidigt som håret åkte av åkte smycken på för att jag skulle känna mig lite kvinnlig. Jag har inte haft några smycken sedan förra operationen – mest på grund av att jag var tvungen att klippa vigselring och förlovningsring inför den första operationen och tänkte inte klippa några fler ringar om de skulle få för sig att operera mig lite mer. Nu kände jag däremot ett stort behov av flärd så smycken åkte på.

Vad är sannolikheten att man ska hitta ett litet örhänge på en flera hundra meter lång grusväg? Inte stor men döm om min förvåning när jag gick tillbaka så hittade jag det och det tolkar jag som om min otur har vänt och från och med idag har jag bara tur i livet.

Det innebär givetvis att alla småsår som nu har blivit infekterade av bristen på vita blodkroppar kommer att läkas inom kort, tröttheten kommer att vara som bortblåst och jag kommer att ha en energi som ett litet bi nästa vecka. Tänk vad bra att turen har vänt.