Lillagummans bröstcancerblogg

Igår var jag varit på nätauktion och shoppade. Det är skönt att det finns fina nya sätt att shoppa på. Det blev allt några småsaker till mig men tyvärr inget till maken. Han som hade så stora planer på shoppingen. Men så är det ibland hittar man fynd och ibland blir det för dyrt och då får man avstå.

Jag har även haft förnyad kontakt med försäkringskassan och det var en trevlig överraskning. När man har varit sjuk så länge som jag varit det nu så får man en egen handläggare. Hon var från hemmakommunen och det innebar att hon var väldigt bra. Vi pratades vid en stund och hon frågade och jag svarade och vi kom överens om att höras av när någon av oss behövde hjälp. Trevligt samtal, trevlig ton så idag hade FK fått gott betyg om de kommit med en enkät.

I övrigt så sov jag bort stora delar av gårdagen och kommer nog göra det samma idag.

Det blev lite strul med bloggen igår och jag kom inte in på kvällen och inte i dag på morgonen. Det var storerror och det gick inte ens få något besked om vad som var fel. Men nu funkar det igen så varför gräva ner sig i det förgångna.

Det blåser ordentligt ute så det blir nog ingen fotografering idag – hade tänkt ta lite bilder för att lägga ut men vi får se i morgon. Inte ens katterna vill vara ute så de underhåller mig med lite slagsmål och klösningar. Detta innebär att jag pratar mer än vanligt – eller skriker är väl snarast det jag gör åt dem just nu.

Nej – nu är jag så nöjd att efter att jag fått igång bloggen, klarat av jobbmail och mäklat fred mellan katterna att jag nog tar en liten lur.

I går var det en rätt tung dag som avslutades med ett kvällsbesök på sjukhuset. Hela kvällen hade jag gått omkring och ojat mig för sveda och värk och vid 10-tiden lade jag ner verksamheten för att gå och lägga mig. Då upptäckte jag blåsor under plåsterkanten. Jag hade fått den typ av plåster som jag inte tål. Efter samtal till sjukvårdsupplysningen så bar det med andra ord av till sjukhuset igen. Det är ju några mil men när vi kom dit så blev vi insläppta med en gång och jag blev omplåstrad med gamla hederliga kompresser och bruntejp. Hela äventyret tog bara ett par timmar och vid ettsnåret var jag i säng och sov som ett litet barn.

Idag mår jag som jag ska. Illamående och yrsel har kommit som ett brev på posten och hjärnan håller på att tagga ner. Det känns inte så farlig för nu har jag ju erfarenhet från förra gången. Jag får passa på att göra allt i snigelfart och kommer även denna gången att upptäcka att på grund av att allt tar så lång tid så går dagarna rätt fort för när man hinner så få saker så blir jag helt plötsligt överaskad av att klockan redan är kväll.

Så nu ska jag äta min frukostproviva och slänga i mig ett tiotal tabletter och starta dagen med en nap.

Ok. Det har varit en jobbig dag. Men nu sitter jag här och mår lite lagom dåligt precis som det ska vara och har ont på hela högra sidan – även det som det ska. Allt gick bra med operationen i morse och när klockan var strax efter tio var jag på uppvaket och åt frukost. Bra tid även i vanliga fall så inget att klaga på där. Klockan ett hade jag tid för cellgifter men var uppe redan klockan 11:30 och fick vila lite och därefter fick jag pannkakor till lunch. Porten funkade bra och strax efter ett så fick jag mina cellgifter vilket tog ett par timmar – helt enligt plan. Det enda störande var att kirurgen kom på besök och berättade att porten satt inte fel utan för långt in under bröstmuskeln (är för vältränad) och att den nu kan ramla ner i det gamla hålet om inte något håller upp den. Därför ska jag ha nålen kvar i minst 10 dagar. Frågorna hopade sig för det lät inte bra att ha en nål i bröstet i 10 dagar men kirurgen tyckte att det var det bästa sättet att undvika att porten skulle hamna fel igen. Alla alarm gick igång samtidigt och jag försökte argumentera för en annan lösning men icke sa nicke jag lyckades inte övertyga någon om att det nog skulle gå på något annat sätt.

Så efter att jag fått cellgifterna så packades slangar med mera in i ett litet käckt paket som lades ovanpå mitt sår och allt slogs in i diverse kompresser och tejp. Hur det ska gå och sova med eländet undrar jag men sova kanske ska ske om 10 dagar som blev 12 på grund av kristiflygarhelgen. Återbesök blir först måndagen efter kh-helgen och då kan de även ta stygnen. Nu är detta om allt går bra – för om något går åt skogen ska jag genast kontakta min sköterska som då får hitta på en annan lösning.

Så nu sitter jag här med värk och illamående men annars ganska välmående.

Om någon undrar vad som hänt med sidans huvud så skulle jag bara göra en liten justering. Denna lilla justering gjorde att hela sidan ändrade utseende och det blev inte så bra  som jag tänkt så efter fler justeringar så lade jag ner för dagen och nu har jag det här utseendet ett tag.

Så var det åter en morgon med fint väder. Härligt med solen som lyser in genom fönstret redan klockan sju på morgonen. Jag sitter här och filosoferar och funderar inför dagens övningar. Klockan 8:30 ska jag infinna mig på sjukhuset för operation och klockan 13:00 blir det cellgifter. Det blir en heldagsutflykt till sjukhuset med andra ord.

I dag har jag bestämt mig för att hålla koll på både läkare och annan personal. Man får ju inte titta på när de opererar (visst är det synd – lättare att hålla koll då), men jag ska minsann fråga när det känns fel. Sist så kände jag hur de grävde och grävde och grävde men hittade inget och då kanske jag skulle ha frågat om de inte hade någon ritning som visade var vener går. Kanske ska ta med mig boken om kroppen – om de har några frågor.

Nu är det ju som inom alla yrken det finns bra läkare och dåliga läkare. Jag tror att jag föredrar en tyst, butter kirurg som är expert på att skära. Den jag hade sist var otroligt social – misstänksamt. Nu har jag ju fått en riktigt bra enligt min sköterska så idag ska det nog ordna sig. I annat fall kan de ju alltid göra ett nytt försök för de verkar inte ha någon begränsning på hur ofta man ska skäras i.

Nej nu är det dax att hibiskrubba kroppen igen och försöka få på en huvudbonad och iväg mot operation. Vi hörs i eftermiddag om jag får komma hem idag – annars i morgon.

Nu sitter jag här med mina nyinköpta sidenscarfar. Jag har försökt knyta eländet fram under hakan (tänk inte ens på det) och bak och upp och ner och alla varianter ser ut som skit. Bäst var ändå bakom huvudet för då poängterades inte dubbelhakorna.  Jag behövde med andra ord hjälp och vart vänder man sig om inte ut på nätet.

Jag fann massor av sidor hur man knyter sjalar och scarfar men de flesta var där både öron och hals var täckta.  Till slut hittade jag en sida som var enkel att följa och jag fick till både en turban, en bakåtknytning med instoppade ändar och en med knutar bak som kanelbulleslingor.

Ja, ja, med lite övning ska jag väl få till det här även om de nog kommer att användas mest i trädgården för mitt lite smårunda ansikte är inte gjort för just scarf. Var är peruken?