Lillagummans bröstcancerblogg

Jajamensan idag är det en bra dag med ny energi. Lite put är jag fortfarande men nu ska jag utnyttja den tid jag har fått till skänks och åka till byn och handla scarfar. Det blir lite varmt och kliigt med peruk och kepsen sitter inte på så nu tänkte jag investera i en eller ett par scarfar. Dessutom så undrar jag vem som vill packa ner en ny fin peruk i klädsäcken tillsammans med skor m.m. när man ska opereras?  Nej i morgon får det bli scarf.

I dag ska det komma regn har de lovat men ännu har det inte börjat. Våra små nyplanterade plantor skulle må bra av lite regn så att de får ny energi att växa. Kommer det inget idag får jag nog ta ut slangen.

Sitter annars mest och väntar på att telefonen ska ringa, sjukhuset ska ringa och meddela tiden när operationen ska ske i morgon. Om jag får något annat besked än på förmiddagen så går jag i taket för då blir det cellgifter först på torsdag och det innebär att man ska försöka sova sittande med en fem centimeter lång nål i bröstet. Tror att jag ska bli lite extra besvärlig om detta förslag kommer upp. Dessutom vill jag inte övernatta på sjukhuset, jag vill ju hem till maken och kissarna. De sitter i ett lite besvärligt läge på sjukhuset för mina cellgifter måste användas senast på torsdag annars måste det göras nya (de är svindyra) så viss chans finns för att de går på mitt alternativ. Jag kommer i alla fall att berätta vilket slöseri det skulle vara att vänta till nästa vecka. 

Ni fårstår om tidsplanen spricker och det blir en veckas försening så blir midsommar en illamående helg och bröllopsmiddagen i augusti går åt pipan. Det är ju två av årets höjdpunkter midsommar med dans runt midsommarstången (för alla utom mig), träffa gamla grannar och mysa ihop och sedan lite senare i sommar bröloppsmiddag med champagne och någon räkförätt, oxfilé på något gott vis och en god efterätt.  Dessutom brukar vi åka på någon utflykt eller bara mysa på bröloppsdagen. Inget arbete mer än matlagning denna dag.  Men givetvis har cellgifter företräde det här året och varför ska man få en underbar midsommar eller en underbar bröloppsdag när man kan ligga inne och tryna och må illa.

Nog med klagande, nu ska jag ut och se hur insynsskyddet blev. I går hann maken måla det en andra gång med falu rödfärg så nu går det ihop med både hus och ladugård.  I morse var jag ute och planterade ett aprikosträd och två rosor. Dessutom fick jag ner lite pingstliljor i marken som stått i en kruka där nu en av rosorna står. Jag hann även få på toppskydden på stolparna så nu kan det komma hur mycket regn som helst. 

Ha nu en härlig dag och tänk på att bakom molnen är det solsken.

Dagen D (deklaration) för vissa och dagen C (cellgifter) för mig – trodde jag.

Efter en orolig natt och en morgon och förmiddag med vankande och oro så kom jag iväg till sjukhuset vid lunchtid. När min sköterska kom och kallade in mig så berättade hon att resultatet av alla prover (vita blodkroppar, lever, hb m.m.) var jättebra så det skulle bli behandling som planerat. Hur det än är så när jag nu väl har genomgått natten före, oron inför så var jag beredd och taggad.

Jag vet inte om ni kom ihåg de små problem jag tidigare haft med min port a cath – den där grejen som jag ska få cellgifter genom. Den skulle opereras in en måndag men operationen blev uppskjuten så att den opererades in en torsdag för drygt tre veckor sedan av en klantig läkare som inte hittade någon ven och fick kalla på hjälp av en annan läkare och allt tog drygt en timme längre tid än vad en normal sådan operation ska ta. Samma käcka läkare ringde ju för en dryg vecka sedan och berättade att de råkat få porten lite fel så att ett av rören går in i ena förmaket i hjärtat. Troligtvis inte farligt, men om jag får dubbelslag eller ovanlig hjärtklappning ska jag genast höra av mig.

Nu undrar ni varför jag upprepar mig och drar hela historien om porten igen. Jo när den skulle användas i dag för första gången – förra gången var det ju för svullet så då fick jag cellgifter genom armen – så hittade de inte ”membramet” eller vad det nu hette så nålen gick inte in. När min sköterska försökt tre gånger så blev hon lite orolig och hämtade en kollega. In kommer en sjuksköterska av gamla stammen som bara säger att nu kommer hon vara lite hårdhänt men det här ska fixa sig och så sticker hon glatt vidare en fyra-fem gånger. Det gjorde lite ont de första gångerna, mer ont de kommande och de sista gångerna så tänkte jag många fula ord. När sjuksköterska två gav upp så tillkallades kirurgen som sätter in just portar – ja inte min klåpare utan hennes chef. Nu har jag inte stort förtroende för folk som kallar sig chefer men det visade sig vara en god man i sina bästa år. Ska nog pensioneras när som helst men han ingav förtroende helt enkelt. Han stack bara två gånger och sedan sa han kallt att den ligger åt fel håll och kan inte användas. Vi får titta på den någon gång i veckan.

Vad tror ni detta innebar för mig, jo inga cellgifter idag utan istället ny operation på onsdag för att rätta till porteländet. Det blir givetvis som vanligt vid operation med svält, hibiskrubb och nytt fint ärr mitt på bröstkorgen som inte läker på grund av cellgifter. Så fort operationen är klar så skickas jag upp till trettonde våningen (tur att jag inte är skrockfull) och får nya fina cellgifter.  Och därefter hem för att bli illamående, yr, vimsig och ha ont i ett nytt onödigt operationsärr. Tack kära sjukvården för den.

Jag försökte få dem att förstå att jag har armar man kan sticka i men si det gick inte. Det kan vara svårt att hitta vener i dem och de vill inte sticka för många gånger enligt sköterskan av den gamla stammen. Hade min sköterska fått bestämma hade jag nog fått som jag ville men läkaren tog över och han bestämmer. Operation på onsdag.

Fördelen är att jag fortfarande har aptit och har just klämt i mig en halv pizza och en starköl som tröst efter den eländiga dagen. Nu är jag trött och kommer snart att knyta mig för att få sova en god natts sömn före operationen.

I dag är sista pigga dagen. I morgon är det dax för nästa behandling och det är tungt. Men idag ska vi greja klart vårt insynsskydd i trädgården. Trots eländigt väder igår så fick maken ner fyra jätteplintar i marken och dessutom hyfsat raka och i nästan samma höjd. I dag kommer den roliga biten och det är att sätta upp planket. Lata som vi är så har vi köpt tre färdiga sektioner som är cirka en meter breda.  De är svängda i överändan så det blir tre bågar – hoppas att det blir fint. Så småningom ska hela härligheten få lite rödfärg på sig så att det blir samma färg som huset. Nu ska det bara byggas först.

Mot denna fantastiska vägg ska vi ha det aprikosträd som jag köpte i torsdags. Det blir lite skyddat läge på bästa solplatsen så jag hoppas att den ska trivas där. Med lite god jord och extra sommarnäring blir det aprikoser kommande höstar (kanske inte i år men sedan). Nu sitter jag och funderar hur jag ska gör vid sidorna – rosorna hade givetvis inte klarat vintern så de är inte aktuella men kanske det får bli nya. Vad tror ni om vita klätterrosor mot en faluröd vägg? Eller kanske jag ska försöka med kiwi? Eller kanske en vinranka? Eller storblommig klematis? Eller???? Det är verkligen inte lätt att välja det finns ju så mycket att välja på.

Nu kommer vi varken att kunna hinna med målning eller att plantera växter idag. Så jag har ett par veckor på mig att planera när jag sitter här i mitt lummiga tillstånd nästa vecka eller kanske något bättre när jag veckan därefter har infektionskänsligheten som ett brev på  posten. När jag nu kommer att vara  sjuk i två veckor så finns det ju tillfälle att fundera ut vad det ska bli runt pelarna.  Som förra gången så kommer jag nog inte ha ork till att göra något annat än att överleva.

Inte nog med att insynsskyddet ska upp idag,  dessutom måste huset saneras inför sjukdomsperioden. Det innebär att alla kuliga maskiner ska fram. Det är bara att sätta igång med dammsugaren för att sedan köra ett varv med ångtvätten och med lite trasor till avtorkning så ska ni se att städningen kommer att gå som en dans. Det får bli ett riktigt tag idag för nu ska det ju vara i några veckor. 

Dagen ska avslutas med grillning, sallad och förhoppningsvis ett glas vin. Nu får man passa på för från och med i morgon känner jag ju ingen smak, ingen lukt och även annan känsel går ju i ide. Nej nu har jag inte tid att sitta här och planera – nu är det handling som gäller. Ha en härlig dag.

Vem har dansat regndans? Gillar inte blåst och regn – hur ska man kunna trädgårdsarbeta i det här vädret? Det blåser så att det slår i kattluckan och varken katterna eller jag vill gå ut. Jag sitter därför här och demonstrerar mot dåligt väder. Inte för att det ger så stor effekt men när har demonstrationer gjort det?

I dag blir det till att använda C:s tips om senilsnöret runt peruken om man ska gå ut. Stor risk att den inte sitter kvar på huvudet i den här stormen men jag får väl leta upp en mössa istället – maken lär väl ha någon i sina gömmor.

För att pigga upp livet så ska jag idag äta lax. Under cancerbehandlingen ska man inte äta sina favoriträtter för det kan bli så att man aldrig mer vill äta dem. Men idag två dagar inför nästa behandling så har jag fått tillbaka mina smaklökar och det innebär att idag blir det lax från laxbutiken. Ska bli såååå gott. Några skivor nobel, liten snurra och min favorit laxcheesecake – mums. Tänk att jag sitter och drömmer om mat, och jag har ännu inte kommit till frukosten. Det var ett tag sedan aptiten var så stark.

På tal om aptit – nu ska jag  nog ta och äta frukost. Ha en bra dag.

Granskotten är så mycket längre än vad mitt hår är nu men kom igen till hösten när granen går i idé då ska jag skjuta skott som en liten tiger.

Nu har vi verkligen varit på shopping. Vi har köpt både insynsskydd till vår uteplats och färgspruta och diverse oljor – inte till kroppen utan till utemöbler och terasser. Vi hann få ner två plinar och två träd i marken sen kom regnet och vi hann inte mer. Men jag är nöjd – två dagar kvar till behandling och vi hinner resten.

Jag saknar brasan. Vi har haft valborgsmässobrasa sedan vi flyttade ut till tassemarkerna. Det har inte varit en enda valborg utan just brasa även när det har regnar så har maken och jag varit ensamma ute men alltid med brasa. De bästa brasorna har varit här alla sommargästerna har varit med och vi varit ett tjugotal vid brasan. Men i år är det ingen brasa, vi sitter här och kurar i regnet. Vad kan vara tråkigare.

Nej. Vi har det bra och tänker gå en sväng i trädgården så fort det blir en glugg i mellan regnskurarna och blir det ingen i dag så blir det i morgon.

I morse rakade jag ju av håret och nu är det lite kallt utan peruk eller keps och lite stickigt med nu kör jag kal. Maken tyckte att det nog blir bättre med lite sol (förbjudet) men jag tror nog att det blir bättre när det växer ut igen och jag längtar redan.

En annan sak som jag har tänkt på är att mitt språkbruk är uruselt men det bryr jag mig inte om. Om jag i mitt cellgiftsdova tillstånd skulle bry mig om språket skulle jag inte skriva en rad. Så till er som är känsliga för hur språket används – läs en annan blogg. Jag ser hela tiden hur dåligt jag skriver men jag vill att ni ska se bort från den dåliga svenskan och tänka att när hjärnan återvänder så blir jag olidligt kritisk och skriver inte en rad. Så just nu skriver jag bara och hoppas att ni förstår kärnan.

Jag vill verkligen välkomna alla nya läsare. Jag skriver till er framförallt och lite för mig och det är klart att jag älskar kommentarer men det är inte viktigt. Ni är så många och ni är så goda människor som har kontakt med mig genom bloggen, mailen eller på någon annat sätt och jag är så tacksam för att ni finns. Trots sjukdom och ensamtillvaro så känner jag mig inte ensam och det är för att ni finns. Tack och lov att jag lever 20-hundra talet och att vi har nätet som kommunikationskanal.  Men ibland saknar jag den fysiska kontakt man ska ha med sina vänner och sin familj.

Nu önskar jag er alla en god, fin , kul och  härlig valborg.