Lillagummans bröstcancerblogg

Så här fin är min trädgård i början av april. 

Jag har planerat att grunden ska se ut lite mer som så här. 

Det är mycket lättare i ritprogrammet att anlägga trädgår men om jag börjar med ett par schersminer så får vi se om jag inte kan komma en bit på väg redan i dag.

I morgon får maken gräva gropar till körsbärsträden.

Banken är alltid lika intressant att besöka. I dag var det en mycket snäll dam som tog emot mig och skulle hjälpa mig att få mitt bidrag från FK insatt på mitt konto. Hon var lite osäker så hon bad en mer erfaren ”flicksnärta” om hjälp och fick det. Det var bara det att det var på ett arrogant sätt som gjorde att jag som kund förstod att den lilla tjejen kunde allt och den äldre damen var okunnig. I min värld är det fruktansvärt oproffsigt.

Då insåg jag att det kunde ha varit jag!!!!! Fruktansvärt men sant men i min ungdom var jag nog väldigt mån om att visa att jag kunde allt. Och det kunde gå ut över just äldre snälla damer som bara kunde lite – men kunde det väldigt bra. I dag har jag förhoppningsvis lärt mig att vi alla har våra specialområden som vi är riktigt bra på, vi har ett brett kunnande inom vissa områden och vi har våra svarta hål. Det är bara det att när man ser de svarta hålen som utvecklingsområden så blir de helt plötsligt spännande. Men ibland orkar man inte se dem som utveckling utan man ser dem bara som svarta hål och då behöver man (jag) inte någon som överlägset berättar hur det ska vara utan någon som tar mig lite bakom disken och ger mig tips om hur jag ska göra för att lösa problemet på bästa sätt.

Så ett tips till mig och till alla andra som känner att ni kan vara drabbade ibland – hjälp till men gör det på ett snyggt och prydligt sätt så vinner alla på situationen.

Hejsan – nu har jag varit på växtshopping och jisses vad jag shoppade. Jag undrar hur jag har tänkt få ner alla dessa i jorden före måndag. Jag var på vårt lokala växthus och de hade så många fina växter. Det blev fyra schersminer, två plommonträd, ett aprikosträd, några lavendel och lite annat smått och gott. Jisses vilken energi jag hade när jag handlade men tyvärr så tog den slut när jag placerat ut alla växterna i trädgården, tyvärr inte i jorden.

Så var det då det här med att shoppa med peruk. Ni vet hur det kändes när man som barn hade topluva (sista gången jag hade mössa) och den började glida upp på skulten och var på väg att ramla av. Då tog man ett grabbatag och drog ner den över öronen igen. Samma sak hände mig under växtshoppingen, jag hade ett plommonträd i varje hand och tog i för att lyfta dem ner i kundvagnen och då åker perran nästan av. Vad gör jag då,  jo det som man gör när mössan ramlar,  jag släpper mina växter rakt ner, drar ner mössan (peruken) så långt det går och tittar mig omkring. Om ni visste hur roliga folk ser ut ner de har upptäckt att någon har peruk. De blir röda i ansiktet, tittar bort, ler samtidigt lite konstigt och har något att berätta för familjen när de kommer hem. Bäst var tanten som höll på att tappa sin växt och putte på maken som tyvärr inte hann se eländet (men de viskade till varandra och tittade på mig när jag pep iväg). Så nästa gång jag handlar saker själv som kräver stora arm och kroppsrörelser får det bli mössa.

Nu väntar jag på att regnet ska lugna ner sig så att jag kan få plantera några små växter i jorden idag.

Nu blommar även den vita hyacinten. Det börjar dessutom bli löv på träden och de små björkarna hade till och med musöron så jag beslutade mig för att titta till rosorna som snabbplanterades i höstas i en rabatt. Det hade inte gått så bra under vintern. De är stendöda. Kan även bero på att någon (rådjur) hade klippt dem för ett par månader sedan – vilket var lite tidigt när man tänker på att det först är nu som jag hade tänkt klippa till. Får jag syn på rådjuren så klipper jag nog till dem istället.

Idag har jag vaknat med en enorm energi. Jag får se hur länge den varar men igår varade den nästan hela dagen. Det var först vid femtiden på eftermiddagen jag blev dödstrött. Det är den där cancertröttheten som slår till – den är inte riktigt som vanlig trötthet det slår liksom ut en och det är bara att sätta sig och ta det lugnt. Nu är det ju helt fantastiskt att få en hel pigg dag och dessutom lyckas orka göra saker så man får ta i ordentligt nu när man har chansen.

I går lyckades jag plantera två hortensior, en hade jag fått av en kompis som var på besök och en fick jag för att vi hjälpt grannarna när de varit utan bil. En vit och en blå precis vad jag ville ha. Så stora gropar grävdes och i med rodedenronjord och växter. De ser inte så mycket ut för världen just nu men de kommer bli sååå fina om ett par år. Hoppas de trivs i min lilla halvskuggiga sluttning.

Jag fick blodad tand och tänkte fortsätta med planeringen av trädgård idag. Den gode maken har lovat att vi kan åka till plantagen efter vi varit på vårdcentralen på fredag och köpa fruktträd. Jag drömmer om ett ”transparente blanche” äppleträd – vi hade äntligen börjat få frukt på det vi lämnade i förra trädgården och ett par plommonträd och kanske ett päronträd. Nu får jag kanske lugna ner mig lite men ett par träd bör kunna inköpas på fredag.

Det enda som finns i trädgården i dagsläget är tre äppleträd med vinterfrukt och ett nyplanterat minikörsbärsträd som maken planterade före cellgiftsbehandlingen och som tar sig ypperligt (ni har sett rådjursskyddet).  Förutom fruktträd så längtar jag efter doftschersmin och framför allt rododendron. Efter många års planterande hade vi en hel baksida med rododendron och azaleor vid förra huset. Nu har vi inte en enda. Vi har däremot en liten sluttning där det är lite bättre jordmån för dessa ädla växter så några ska jag nog ta från gamla huset och några nya får inköpas. Jag vill ha minst sju stycken. Det blir kanske en flytt av ett par gamla om vi (maken) hinner i helgen.

Nog med planering – nu är det dags att äta frukost och ge sig iväg till banken. Har fått pengar från FK (tacksam mot FK idag) så jag är så glad, men de kom på ett utbetalningskort och något sådant har jag inte sett sedan jag var ung och grön. Jag har med andra ord inte en aning om hur man får ut dem, men banken har nog koll. Informationen man får med är att de kan lösas in i affären men då är det en gräns på två tusen kronor. Tack och lov fick jag lite mer än så även om det inte precis blir någon guldkant på tillvaron med det bidraget. Så nu gräver jag åter djupt i madrassen så att jag kan shoppa loss på Plantagen.

Visst låter det kul med ny bil, men nej det är inte till mig. Min lilla bil får nog hänga med några år till men våra gamla grannars bil gick sönder i förra veckan och de har bestämt sig för att köpa ny. Nu är jag ju lite förtjust i just bilar så jag erbjöd mig galant att köra dem till bilshoppen. Så idag ska vi åka dit för att hämta deras nya bil och ge mig en chans att glutta på några fin fina ersättningsvagnar. Ska bli så kul.

Det är så skönt att värstingdagarna är slut och att jag nu kan träffa människor igen. Ja jag ska ju inte springa och krama alla jag möter men att med god distans träffa folk ska inte vara så stort problem längre. Det är om jag har tillfrisknat som jag ska och de vita är under produktion igen, men det tar jag för givet.

Jag fegade ur när det gällde att raka av håret. Jag klippte ner det till ca 2 cm över det hela istället. Tänk att jag som nästan aldrig ägnat mitt hår någon längre tanke nu har fullt upp med att plocka hår, klippa hår och rycka hår. Börjar längta efter den stund det är över och jag är kal och fin. Nu är det inte säkert att man blir så fin utan hår för de flesta har en huvudform som inte är så vacker bar men jag har bestämt mig för att gilla min form hur den än ser ut.

Så nu är det dax att sätta på peruken, måla trynet och ge sig ut i bland folk. Yiippi!