Lillagummans bröstcancerblogg

Till dig som säker efter bra information ombröstcancer så tycker jag att Cancerfonden är en jättebra informationskälla men även landstingen, högskolorna m.m har mycket info. Behöver du stöd, tröst, svar på dumma frågor eller något likande så finns forumet ”Cancertjejer” som är en guldgruva.

Här kommer jag bara att berätta om mig och min cancerform då det är det enda jag kan säga mig känna till något om.

På trettondagsafton i år vid en dusch inför en liten fest hittade jag en liten liten knöl i mitt vänstra bröst. Fettknölar tänkte jag och beslutade mig för att börja banta (aldrig klarat av att ens börja). Efter några veckor började jag fundera på om knölen som var lite hård kanske inte var fett bland fett utan något annat!!!!. Berättade för maken efter tre veckor och blev satt vid telefonen för att ringa bröstmottagningen dagen efter.
På bröstmottagningen var de underbara och under en hel dag tog de hand om mig men sedan skickade de hem mig med beskedet elakartad stygg cancer. Redan efter en vecka blev det operation och jag blev av med min knöl och en del av mitt bröst. Operationen gick bra och vid återbesöket fickjag info om attmin cancerknöl var 3,2 cm stor och av en aggressiv sort men som inte är hormonkänslig. Det fanns inget som tydde på att lymfkörtlarna var påverkade – vilket var jättebra. Resultatet av knölanalysen var att jag nu skulle få en skräddarsydd behandling för attta bort alla små spår som fortfarande finns kvar i min kropp.  Behandlingen består av två stora steg, första steget är6 stycken cellgiftsbehandlingar med ett medel som heter FEC och därefter25 strålningsbehandlingar. Cellgiftsbehandlingarna ges var 3:e vecka om jag är frisk nog att få en ny och strålning blir det varje vardag i fem veckor. Totalt ska kalaset vara klart i oktober/november om allt går som det ska.  

För att  cellgifterna ska kunna ges på ett bra sätt så har jag fått en liten dosa inopererad innanför skinnet där det ska gå smidigare att ge migmina cellgifter. Den heter port a cath. 

Den 12 april fick jag min första cellgiftsbehandling och det gick väl inte så där jättebra till att börja med. Det strulade givetvis lite extra, port a cathen fungerade inte. De (tre sköterskor o en läkare) kunde inte hitta den under alla svullnader efter operationen. Så jag fick cellgifterna i armen på traditionellt sätt. Typiskt – en halvdag på operation, svullen, blågulgrönt skinn, två små och ett jätteärr med fula hopdragningar och den går inte att använda. Typiskt min vanliga otur men nästa gång funkar den säkert (återkommer med det).

Nu är jag inne i biverkningstiden efter första behandlingen och hur det påverkar mig kan du läsa vidare om i denna blogg. Jag kommer att berätta om hur annorlunda livet blivit för mig sedan jag fått diagnosen cancer, hur jag som har varit en pigg, snabb, arbetande person med många intressen kom att tappa intresset för allt utom det faktum att jag faktiskt har cancer. Nu har det visat sig att jag faktiskt kan klara av vissa småsaker fast jag har cancer och fast jag går på cellgifter och trots att jag mår dåligt, för tänkt så många roliga, soliga, varma, goa människor jag har i min omgivning som stöttar mig. Ni får mig att klara av det här genom att peppa mig till att vara stark igenom det här. Jag ska försöka använda mig av min ironi, mitt glada humör, min litenhet, min storhet för att ta mig igenom den tid som kommer och med alla mina vänners hjälp vet jag att det kommer att gå jättebra. 

Välkommen att läsa vidare på min blogg

Lillagumman som vill var i ↓