Lillagummans bröstcancerblogg

Äntligen kommer det lite regn. Trädgården behöver verkligen vatten vilket vi fått väldigt lite av den sista tiden. Ibland har jag undrat vad som händer när det regnar norr om oss, söder om oss och väster om oss men vi får några ynka droppar. Men nu regnar det, det fullkomligt öser ner och alla växter får massor av vatten.

Katterna är inte lika förtjusta som jag. De har gått ut genom en dörr och kommit in genom nästa tre gånger redan klockan 5:30. Nu har de gett upp och gått och lagts sig i var sitt surhörn.

I dag är det sista dagen med cortison och jag kommer att bli mindre pigg de kommande dagarna, eller snarare nätterna och det käns så skönt. Jag tror att jag har lättare att ta lite illamående efter ett helt liv med åksjuka än att jag tar svullnaden, rödskörhete och nattvaken som cortisonet ger.  Nu ska jag försöka återhämta mig den kommande veckan med världens bästa medicin – sömn.

Jag är lite sur idag för det är jättemånga roliga auktioner på gång i närheten och jag kommer inte iväg på någon. Det är inte det att jag inte skulle kunna åka för enligt alla källor ska jag leva så precis som vanligt, men jag kan ju inte åka bil. Om jag sätter mig jämte någon så klarar jag mig knappt till brevlådan och om ärligheten ska fram så är medicinerna ju inte så bra för hjärnan så att köra själv är att utsätta resten av landsbygden för livsfara. Då blir det som det blir och jag får stanna hemma och lida av att inte få fynda – stackars mig.

Ja, nu är det kanske inte så svåra problem jag har och ekonomin blir i alla fall mindre lidande av att jag sitter här vid datorn. Det finns ju alltid en lösning, jag får nog titta in på någon nätauktion där jag kan bjuda lite – shopping är lugnande för själen och att bara titta på nätet lugnande för ekonomin så det får nog bli att reka läget en stund.

Cortinsonet gör att jag är pigg i flera timmar på morgonen så det är lika bra att passa på att använda tiden. Jag har nu betalt räkningar och läst all ny info i mina forum. Dessutom har jag lyckats äta frukost (en bedrift) och jag har gett en katt fästingmedicin.

Uppgiften med att ge katten fästingmedicin höll på att sluta med förskräckelse. Jag satt lungt på en stol och lockade till mig den goa lilla kissen som intet ont anande kom springande för att fjäska. När jag skulle böja mig ner för att ta upp honom höll magen på att vända sig -  hur hade det sätt ut om frukosten hade hamnat över en intet ont anande katt. Fästingmedicin i alla ära – den klarar han men vilka men skulle han få om mattis spydde ner hela honom när han bara kommer för att fjäska. Nej inga mer snabba huvudböjar idag. Ner på golvet och fjäska med katten funkade bättre och nu har han fått sin medicin. En katt kvar och han ligger så förnöjt i sängen att det får nog vänta tills han vaknar till liv i eftermiddag. Det är ju så mysigt att ha honom som värmedyna när jag ska sova middag om en stund.

Att vara vaken på morgonen har sina goda sidor. Jag har nog inte sett hur fint det är när jag normalt bara kastat mig iväg till jobbet och på helgerna har jag sovit bort de fina morgontimmarna mellan klockan 4 och 6. När jag nu sitter och tittar ut på äppleträdet som står i full blom blir jag nästan lite gråtmild, så vackert det är.

Idag är allt lite bättre. Jag har kommit på att det är en stor sak som jag inte lider av denna gången som jag haft de två tidigare. Jag är inte nyopererad. Det är faktiskt tre och en halv vecka sedan jag opererades förra gången och det var ju på grund av den felaktigt lagda porten. Nu har jag inte några efterdyningar av operation och inget färskt sår som gör ont vare sig man rör sig eller ej. Det är ju en strålande förbättring att inte vara nyopererad som jag hade glömt.

I dag har jag åter bara två planerade saker att göra. För det första ska jag baka en magväckarbulle till frukost. En av mina 30-tal tabletter gör att magen inte funkar så bra men jag har fått tips om fullkornsscones som ska göra susen. Provade dem förra perioden och det funkade fint från noll till hundra på en halvtimme. Dessutom ska jag ta min dagliga tvättmaskin och idag ska jag försöka få med alla medel före start.

I övrigt ska jag som vanligt sova och äta resten av dagen och dessemellan ta alla mina tabletter enligt schemat. Två gånger två före frukost, åtta plus en efter frukost, två till elvafikat, åtta till middag, två till kvällen och dessemellan rennie och ipren för olika sorters värk. Det är i alla fall bara två dagar kvar med cortison och det gör att min fina röda färg i ansiktet går ner redan i övermorgon. Då ser jag i alla fall lite mindre sjuk ut.

Nej, det är faktiskt riktigt bra nu när de första tabletterna har verkat så nu tror jag det är dags för några scones med ost och marmelad. Och därefter kanske jag rent av tittar lite i tidningen före tupplur nummer ett.

I dag kom jag på att jag måste vaka lite extra över mig själv för jag glömmer ju hela tiden små detaljer. Efter första behandlingen var det smöret som gömt sig i micron och idag kom det ett par andra små saker som helt naturligt ska fungera som inte funkar.

Det började med tvättmaskinen. Hade varit lite förutseende och tänkt göra en enkel sak om dagen för att det inte ska lagras allt för mycket till sista veckan då jag kanske vill göra andra saker än det vanliga hushållsarbetet som samlats i två veckor. Så nu har jag tänkt att varje dag tvätta en maskin tvätt eller damma ett rum eller göra någon liten grej i alla fall. Det borde vilken idiot som helst klara och då även jag i detta fantastiska tillstånd. Jag koncentrerade mig och valde ut tvätt, stoppade in i maskin, gjorde iordning tvättmedel och sköljmedel, satte på både ström och vatten och startade. Gick och lade mig efter detta stora arbete och vilade i fyra timmar. Kändes rätt bra när jag vaknade så jag tänkte bara gå ner och lägga tvätten i torktumlaren och därefter återgå till vilan. Vad upptäcker jag då? Jo, tvättmedlet står kvar i sin lilla kula på bänken jämte maskinen. Bara att stoppa i kulan och köra om 60-tvätten igen. En rätt misslyckad tvätt, inte så energisnål, inte så vattensnål och inte så tidsbesparande.

Även diskmaskinen var nästan full så den satte jag igång ochlade i tvättkudden. Gick upp för att vila och upptäckte då att hela övervåningen var fylld av odiskat porslin – jag som alltid tar bort allt genast har hittat ett nytt sätt att tänka – det tar jag sedan. Detta nya sätt att arbeta ska motarbetas till varje pris.

Jag glömmer med andra ord de mest grundläggande saker som jag gör nästan utan att tänka normalt. Skitfrustrerande.

Ni ska jag gå ner och äta min paj som jag satte in i micron för 20 minuter sedan och som därmed var klar för 17 minuter sen och nu måste värmas. Det är bara att tacka hjärnan för att den kommer ihåg att det står mat i micron och inte smör.

Som alltid har allt lugnat ner sig dag två och det är bara att gå in i den ny-gamla cytovärlden igen. Vaknade vid 3-tiden med illamående och huvudvärk men det gick ner till hanterlig nivå efter de första tabletterna. Så nu är det in i dimman och sova när man kan som gäller. I går höll jag ihop ända till klockan sex på eftermiddagen men då jag var tvungen att gå och vila. Tänk att när jag nu hade lyckats få komma in i en normal dagsrytm så är det bara att ställa om sig till ”Skalman” igen. Nu är det mat och sovklocka som gäller även om jag även har ett tillägg med tablettväckning.

 Det som är bäst med de tre till fyra första dagarna är att cortisonet ger lite extra energi som försvinner dagarna därefter. Det är positivt för jag orkar göra lite mer saker men negativt för det håller mig vaken vid så konstiga tidpunkter. Det är inte så många saker man längtar efter att göra vid tre-tiden på natten annat än att sova. Men konstigt nog så har jag nu efter några gångers övning insett att jag får utnyttja den tid jag har, så när jag piggnat till lite kan jag sitta och surfa lite. Jag har alltid några cancersjuka systrar som ligger i samma cellgiftsläge som jag och dem kan jag diskutera med på forumet. Ja, bara när jag orkar tänka cancer annars kan jag alltid rita trädgård – det var mitt största nattnöje förra behandlingen. Det är säkrare att hålla på med trädgårdsplanering – det ger inte så tunga tankar och just på natten har jag lärt mig att det är viktigt att försöka hålla dessa så långt borta som möjligt.

När jag inte ritar trädgård så renoverar jag bakstugan i tanken. Bakstugan är ett litet hus på tomten som det är troligt att vi måste riva, men i min nattvärld så blir den ett jättefint hus med renoverad bakugnsdel, gäststugedel och uterumsdel. Givetvis fullständigt orimligt på den lilla ytan som finns men det stoppar inte mig på natten.

I natt har jag även sökt efter ny spis. I förra veckan så trodde jag att vår lagt ner men det visade sig att det bara var en barnsäker och hustrusäker låsning som jag lyckats pilla in. När man tänker på att det var ett tvåhandsgrepp så förstår jag inte hur jag lyckades. Det tog mig fyra timmar att hitta manualen och tre sekunder att låsa upp genom att trycka låsknappen samtidigt som jag tog ugnsvredet från off till on?????? Kan det ha varit en man som konstruerat det – hade räckt med en låsknapp med både tryck och föra åt sidan tycker jag. Nu har jag i alla fall lärt mig hur jag tar bort dubbellåsningen så den lär jag väl aldrig hamna i igen.

Jag insåg att spisen faktiskt har några år på nacken så en liten inventering av vad som finns till försäljning på nätet kunde ju inte vara fel. När jag förkastat alla vanliga spisar så landade jag på ”AGA” och insåg att jag nog får hålla liv i vår gamla några år till och att jag nog får ta på mig förnuftsmössan när jag ska köpa nästa spis. Det är så tråkigt att vara förnuftig så jag gick glatt vidare till andra otroliga vitvaror och köksinredningar som man bara kan drömma om.  

Nu har solen kommit över trädtopparna och maken ska vakna vilken sekund som helst så det är dags för lite kvalitetmorgontid. Men till datorn återkommer jag säkert när mat- eller tablettklockan ringer nästa gång.